Direktlänk till inlägg 26 februari 2011
efter ha kommit ca 30 minuter till olycksplatsen o se sin älskade stora dotter stå med sin lillasyster i famnen på sin pappa fick mitt hjärta nästan att stanna idag.
två bilar som såg ut som mos...o där STÅR mina barn rätt upp o ner...utan en skråma. Chockade o rädda förståss men HELA och INTAKTA och def med i matchen.
att få samtalet: "Mamma jag har krockat" o efter de första 5 sekunderna förstå att detta var inte något skämt utan fucking jävla rena sanning...sånt får ens hjärta att lixom tvärnita och sluta slå. För att sen kicka igång adrenalinet, ta sig ut från ett arbete, låna en bil, o ta sig till platsen där allt hänt på ca 10 minuter...oj oj...NU kommer MIN chock.
Att jag är så tacksam för att det var min stora E som ringde o jag fick höra hennes röst, att jag fick se mina båda barn vara hela och inte ligga på en bår i en ambulans eller i en sjukhussäng. Att ALLT kunde varit mycket värre men ändå gick såååå bra.
Så jo då...änglarna mimmi o moffa skötte sig perfekt...de vakade över mina barn med sina skyddande händer....förståss....varför skulle jag ens kunna tveka o tvivla tanken?
Och dessa underbara poliser som bar min stora E till skratt och skämt och glimt i ögonen o jag ger mig fadderullan på att snutarna till med stod o flirtade med henne!! *asg*....och lilla E som fick äran att sitta fram i polisbilen och värma sig och har nu en mycket spännande historia att berätta för klassen på måndag.
Så idag har änglarna arbetat hårt....och jag är oerhört tacksam!
Min lilla svarta spanjor får nog tyvärr gå vidare i SEAT himlen....om inte under sker....men DET kan jag inte förmå mig att be änglarna om hjälp för...trots pappa var bland annat plåtslagare.....jag ser honom stå i en bilverkstad o bara skaka på skallen o säga: Jaru Annepanne....det här inte lönt att laga....köp en ny och så släpper du sargen o går vidare.....
Så okej pappa....vi säger så. Jag släpper sargen, tackar er änglar för arbetet idag.... o så går jag vidare mot sängen.
May the force be with us all....
Love
Annepanne
I början av september 2001 stod det klart för mig att min mamma var helt utan hopp och hade förlorat slaget mot den mest vidriga sjukdom jag vet, cancer. Jag var nyseparerad, allt i mitt liv som förut varit så självklart och taget för givet, var he...
har lite brådis så här på morgonen (as always!) men som sagt....de sista mornarna har jag ju vaknat FÖRE väckarklockan och det i sig självt är rent ooootroligt....roligt och gôtt! kan det ha att göra med att jag lagt om kosten, att jag därför k...
Efter 10 år så brukar de flesta papper och arkiv preskiberas...dvs man får slänga det utan eftergifter....och i morse vaknade av jag en rejäl insikt... Nu i februari är det 10 år sen mitt första äktenskap gick åt skogen och dessutom dog min mamm...
kom på det när jag skulle rensa bland "mina favoriter"...hm...skulle jag radera även bloggplatsen...ELLER ska jag uppta mitt rätt sporadiska bloggande? I-landsproblem? jupp...INDEED! :) i alla fall...så läste jag igenom de inlägg jag skri...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 | 27 |
|||
28 |
|||||||||
|