när man ägnar sig åt sig själv som jag gör i nuläget.

Alltså med att äta lchf och förändra gamla invanda beteenden.

Jag försöker inte SKRIKA ut att jag håller på att förändra mitt liv, att jag har varit nära att "åka dit" på sockret, jag försöker att hålla mig lite lågmäld o eftertänksam.

Jag vet i alla fall att jag INTE kommer att publicera några som helst "före/efter"bilder...sånt elände ska jag bespara varje männisch som väljer att läsa mina ord. Jag lovar!

Men samtidigt så är jag rent av euforisk över att det har hänt så mycket redan!

Eftersom jag inte väger mig så är det ju som sagt känslan av, ja...LÄTTNAD som jag får gå efter!

Min hud är jättefin, naglarna växer och håret börjar lixom braka iväg. Jag vaknar o är utvilad, jag är mjuk i kroppen och jag har ENERGI! För en sån rejält nedsunkad soffpotatis som jag varit...allt för länge...så är det som om jag går på en drog...

Idag när jag varit inne pga liten E:s höga feberelände, så satt jag o drack en kopp the o tittade ut över min vik o drömde om sommaren o att jag längtar efter att simma, att ro ekan, att skutta på klipporna...att R Ö R A på mig....o det är ju en sån ovanlig tanke för mig att det är nästan skrämmande!

Pratade med goa grannen C som hjälper oss med att få vatten i hinkar, o hon hade varit ute på en 2 timmars promenad och jag vart AVIS på henne! Jag vill mä!! :)

I alla fall...samtidigt som jag försöker hålla mig lite lugn, att jag fäjsbookar om den mat jag äter, är kanske ett sätt för att tala om att man inte behöver SPÄKA sig med lchf utan faktiskt äta hur gott som helst...så är jag otroligt stolt över att jag fixat detta nu i tre veckor och att jag inte gett upp en sekund.

Jag tror min man tycker jag är föööör nitisk...men han behöver heller inte vara "upp till bevis" den 21/2...som jag måste göra! Jag fick ju en månads försök på mig....o DET ska jag fixa!

Så nu blir det köttfärs med kokt broccoli och över alltihopa är det gorgonzolacremefraichegrädde över...som nu fått smälta ner och ser hur smaskig ut som helst....

Ärre ok om jag är liiiiite egoistisk måntro? ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I början av september 2001 stod det klart för mig att min mamma var helt utan hopp och hade förlorat slaget mot den mest vidriga sjukdom jag vet, cancer. Jag var nyseparerad, allt i mitt liv som förut varit så självklart och taget för givet, var he...

efter ha kommit ca 30 minuter till olycksplatsen o se sin älskade stora dotter stå med sin lillasyster i famnen på sin pappa fick mitt hjärta nästan att stanna idag.   två bilar som såg ut som mos...o där STÅR mina barn rätt upp o ner...utan en s...

har lite brådis så här på morgonen (as always!) men som sagt....de sista mornarna har jag ju vaknat FÖRE väckarklockan och det i sig självt är rent ooootroligt....roligt och gôtt!   kan det ha att göra med att jag lagt om kosten, att jag därför k...

Efter 10 år så brukar de flesta papper och arkiv preskiberas...dvs man får slänga det utan eftergifter....och i morse vaknade av jag en rejäl insikt... Nu i februari är det 10 år sen mitt första äktenskap gick åt skogen och dessutom dog min mamm...

kom på det när jag skulle rensa bland "mina favoriter"...hm...skulle jag radera även bloggplatsen...ELLER ska jag uppta mitt rätt sporadiska bloggande? I-landsproblem? jupp...INDEED! :) i alla fall...så läste jag igenom de inlägg jag skri...